små smulor av mitt liv

I söndags fick jag en fin burk fylld med ett makalöst gott knäckebröd av Kristians mamma som hon hade bakat själv. Gott, jag menar sådär gott så att det nästan blir jobbigt gott och idag när jag öppnade burken och såg de två sista stackars bitarna på botten ville jag nästan gråta en skvätt över att det redan var slut (jaja, det är jag som ätit upp allt) för det var så gott!!




Snyft!


Hedrade de två sista bitarna med tjocka skivor västerbotten och en värmande kopp chai te.

Tyckte mig höra Kristian nämna något om att Ann skulle göra en ny sats, håller tummarna för en leverans ;).

Kram J