små smulor av mitt liv

Ja stora vassa horn!! Tion har ända från födseln vart ett mycket glatt, nöjt och väldigt snällt barn (ja dom säger ju så folk, hur man nu kan säga att en bebis är snäll), väldigt tillfreds.
Det får vi igen lite nu ska jag säga er! Dels drar han fram som ett ångvält och river fram allt i sin väg, kräks ner hela huset och tuggar på sladdar med sina sylvassa små tänder (hur farlig som helst).
Inte nog med det, han SKRIKER och då menar jag SKRIIIKER!!! Får han inte som han vill tar han i för allt vad han är värd och skriker så att glaset i fönstren hotar att spricka. Blir han övertrött så vrider han sig som en mask om man försöker söva honom och SKRIKER. Nyss skrek han mig i örat så jag fick världens huvudvärk. Jag har aldrig hört ett så vasst och olidligt skrik.

Det är tur att han är så söt för han kommer undan med allt det andra och när han inte skriker, river fram alla blöjor eller spyr på skorna (som han självklart rivit ner från skohyllan) så är han bedårande :-).

Nu ska jag ta mig en huvudvärkstablett.

Kram J