Dag 17. Mitt favoritminne

Ja jag har två som är top notch och som alla andra med barn kanske kan tänka sig är det stunden efter att mina barn har tittat ut. Jag tror inte att det finns något som kan slå det. För det första är man så stolt över sig själv och det fruktansvära arbetet man lagt ner dom senaste timmarna men det allra största just i den stunden är när man får upp den där lilla, lilla, fina fina människan på bröstet som man levt med så länge men ändå aldrig träffat, som man har längtat så efter och älskat från första lilla plusset.


Tion några minuter gammal (Melvin har vi ingen bild på eftersom dom tog honom upp till Neo med en gång).

Kram J

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0