Kl är 03.15 och vad gör jag???
Varslar dom mig tror jag inte att jag orkar vara kvar som inringningsvikarie. Man känner sig så lurad, här har jag slitit som en vikarie i flera år och när jag äntligen får min egna tjänst (mina hela 50% tack så mycket Mariestads kommun) då får man hem ett fint brev på posten där det står hur mycket man har jobbat i kommunen och ska skriva under att det stämmer (hade jag noll koll på om det gjorde och det kändes på tok för lite men hur fan skulle jag ta reda på det så självklart skriver jag på). Detta skickades till dom 30 senast anställda i kommunen och dom har mage att säga att i nuläget kommer ingen bli varslad (men det är ju inte det man hör från andra håll).
Vad fan gör jag om jag får gå?????
Något annat jobb kan man ju glömma som arbetsmarknaden ser ut just nu. Läsa?? Visst det var det jag tänkte men vad?? Och just nu läser ju ALLA så det känns ju inte som någon garanti att man får ett jobb med tre år på högskolan i bagaget. Ska man läsa är det ju dessutom ganska bra att veta VAD man vill läsa. Jag har inte en aning och det är ju inte bara att läsa heller. Man måste ju ta stora lån, vi får sämre ekonomi, jag måste börja pendla (flytta finns inte) vilket gör att det blir mycket tid borta från familjen och ännu en kostnad som vi inte har idag.
Just nu är jag så rädd och orolig för framtiden att det blir svårt att njuta av något annat och det känns inte så motiverande att gå till jobbet imorgon om jag säger det så.
Nä nu ska jag kissa och krypa ner i sängen igen, jag skiter i det här!
Lilla gumman! Förstår precis hur du känner, för så brukar jag också känna ibland. Det är ett stort ansvar att vara förälder, och med det kommer alla de där tankarna.
Det är inte bara att vifta bort dem, det vet jag, men man får försöka att "glömma" det för ett litet tag, för annars går man under!
Jag har börjat (eller iallafall börjat försöka) tänka så att allt löser sig! Man kan inte bestämma över framtiden i minsta detalj, men man kan ju styra den lite iallafall.
Du får ju åtminstone stämpla väl? Det fick inte jag när jag blev arbetslös, eller ja, bara enligt grundbeloppet, och det är inte mycket. Därför valde jag att läsa kurser på högskolan som jag tyckte var intressanta. Även om man drar på sig lån så får man ju kunskap både på pappret och i huvudet. Jag valde att läsa på distans, för då behövde jag inte de dyra resorna, och fick på så vis MKT mer tid med familjen också. Det finns ganska många kurser som går på distans, och det har i mina fall inte ens varit särskilt ansträngande.
Precis som du så hade jag kanske haft chansen att fortsätta som inringningsvik på Coop, men jag kände mig så otroligt dåligt behandlad, och klarade helt enkelt inte av det. Fast möjligheten fanns ju ändå där om det skulle krisa.
Sen vet du ju att du och Kristian har varsin underbar familj som alltid ställer upp för er, och kompisar har ni ju också gott om!
Att Kristian dessutom har jobb är ju superduper, det finns de som klarar sig när båda är arbetslösa (hur det nu går till?)
Nåja, hoppas det här blev lite pepptalk! :)
Du är en underbar människa tjejen!
KRAM
älskade ängel!! du måste sova på nätterna hjärtat, jag förstår att det är piss, men du får inte ta ut det i förskott, speciellt inte nu, när det är som det är, du mår ju inte toppen hela tiden menar jag. och om detta då ska vara en tung sten också, kommer det bli jäte jobbigt för er. jag tror ni får leva på som vanligt tills det visar sig hr det kommer bli. som elin sa får ni vara tacksamma över att kris har ett jobb iaf. vi lever i tot. ovishet hela tiden också, jag jobbar nästan inget ju, bara pluggar och emils jobb är ju verkligen inget att lita på. om en vecka går dom ner till 4 dagars vecka. känns inte bra, men vi bara måste göra de bästa av situtionen. men det sliter nått fruktansvärt på förhållandet. allt som har med pengar att göra skapar bekymmer! jag finns här för dig darling!
love you!
puss o kram
Jag håller med både Carina & Elin. Vet precis hur du känner, då vi var i samma sits i våras. Och så dåligt som jag mådde då och tyngde mig själv, det är inte hälsosamt. Så försöka att tänka positivt. Än har det inte hänt och vi får hoppas på det bäst. Och om det händer kanske du har kommit på nya planer. Du vet att vi finns här för er och ställer upp i vårt och tort om det är något! Vad har man annars vänner till. =) Du ska se att allt blir bra, även om det tynger dig just nu. Ring när du vill om du vill prata! Finns här för dig gumman!
KRAMAR
